En tillbaka blick på 2017 - de sista sex månaderna

Juli

I början av juli åkte jag tillbaka till Visby och mina fantastiska kompisar. Det var också Almedalsveckan och jag ville delta i Mångfaldsparaden - speciellt när Nordiska Motstånds Rörelsen hade fått tillåtelse att delta under Almedalsveckan. Under paraden stod de och skrek om att "förstöra homolobbyn" och "bevara kärnfamiljen", det var riktigt obehagligt och det var känslosamt. Men de ska inte få skrämmas oss, vi måste hålla ihop och visa kärlek.

Visby är den vackraste platsen jag vet i hela världen.

Juli var också den månaden när jag var som sjukast. Jag har aldrig haft så ont som när jag fick en urinvägsinfektion som gick över till en njurbäckeninflammation. Det var första gången jag hade urinvägsinfektion så jag visste inte vad jag skulle göra och körde på en massa huskuren som uppenbarligen inte funkade. Jag skulle åka till Närcon tillsammans med Emma och Emilia som jag brukar och jag blev bara sämre och sämre så en kväll fick jag åka in till akuten i Linköping. Jag låg där i flera timmar, jag hade 40 grader feber, ojämn hjärtrytm och jag mådde så dåligt. Det var något utav det läskigaste jag har varit med om också, att ligga själv på en akut i flera timmar utan någon man känner med sig.

Efter några timmar mådde jag tillräckligt bra för att gå på toan själv på akuten. 

Jag hade planerat att åka till Max familj som var på Öland direkt efter Närcon och jag tänkte inte låta en njurbäckeninflammation stoppa mig. Jag var fortfarande riktigt sjuk och det var första gången jag skulle träffa hans föräldrar, vi var fortfarande inte offentligt tillsammans och jag var så nervös. Hans familj är helt fantastisk och mysig men jag hade lite ångest över att jag var så trött och osocial pga jag var sjuk och åt en massa antibiotika. Önskar jag hade varit roligare och mer som mig själv men det var inte sista gången jag fick träffa familjen Huusko.

Max tillsammans med Alice.

Augusti

Min mormor fyllde 90 år och vi hade en stor fest på Tvärnö med en massa kakor, tårtor och t.o.m en man som spelade dragspel hela festen för mormor! Det var så mysigt och jag kommer komma ihåg den här dagen för resten av mitt liv.

Brorsdottern Alva, min brorsa, min mamma och mormor tillsammans.

September

I början av september var jag med i Invest in Games och ställde ut Sam and Nicole, det var så himla coolt att bli frågad om att vara med och även om jag inte ställde upp för att pitcha spelet för att få pengar så var det en stor dag för mig att få vara där och visa upp något jag är så himla stolt över.

I slutet av månaden blev jag antagen till att åka till Riga för att delta i Gamcamps. Jag skickade in min ansökan men trodde inte jag skulle bli antagen så det kom som en chock när jag fick veta att jag skulle få åka till en helt ny stad jag aldrig har varit i och få allting betalt och samtidigt få sitta och jobba på ett spel hela helgen och få träffa nytt folk från massa olika länder. Jag hade börjat på ett koncept som jag pitchade när jag kom fram till Riga men tyvärr ville inte någon jobba på mitt projekt så jag hoppade på ett annat spel som inte blev någonting, jag kommer inte ens ihåg vad det hette men det var en väldigt lärorik upplevelse.

Jag vill inte hänga ut någon eller så men under helgen var någon form av journalist där och han var så sexistisk och han förstörde helgen verkligen för mig. Han gjorde mig obekväm och kallade mig för söt och när han ville intervjua mig var det så himla konstiga frågor som inte alls var realistiska. Han sa också att det konceptet jag hade presentera inte alls passade in för det var mer en interaktiv berättelse och alldeles för seriös, han hade den här tonen som "lilla gumman, vet du inte vad spel är?" och jag var så frustrerad. Jag har aldrig pratat om den här mannen men jag känner att jag kan göra det nu och det är viktigt att belysa hur sexistisk och mansdominerad spelindustrin kan vara så att en speljournalist som aldrig har designat spel kan berätta för mig vad för spel som är bra och inte med en nedlåtande ton.

Utsikten från hotellrummet i Riga

Oktober

När jag kom hem från Riga så bodde jag inte längre ensam, Max var nu min sambo. Många tyckte vi gick alldeles för fort fram men så kände inte vi, det var rätt för oss att flytta ihop nu. Jag älskar Max över allting och han är min bästa vän och vi planerar en framtid tillsammans och att flytta ihop gör så att vi båda kan spara en hel del pengar för framtiden. Och jag får vara varje dag med den personen som alltid gör mig glad och tar hand om mig när jag själv inte kan det.

Vi åkte till Göteborg för att fira halloween på Liseberg. Vi bodde hos Max föräldrar och det var så mysigt, vi satt och la pussel på dagarna och på kvällarna åt vi middag och lärde känna varandra. Kan dock inte säga att halloween på Liseberg var så speciellt mysigt, jag är så himla lättskrämd och jag är livrädd för bergochdalbanor, karuseller och allting som går snabbt och är högt upp. Men jag är stolt över mig själv, jag åkte några mindre grejer och gick spökhuset (jag blundade hela vägen dock). Det var en fin kväll även om jag var rädd hela tiden.

När jag kom tillbaka från Göteborg så hade jag min första dag på Exertis Ztorm (ni kan läsa mitt inlägg om det här).

November

Det var en riktigt jobbig början på månaden när älskade Ica blev sjuk. Jag var så orolig och jag grät så mycket men den tredje november genomförde de operationen och allting gick bra. Hon återhämtade dig snabbt och är precis som tidigare nu men det var jobbigt. Jag har förlorat många hundar i mitt liv och jag vet inte hur jag skulle hantera att bli av med Ica, hon är så himla fantastisk. Hon är den gosigaste hunden jag vet, hon älskar att bli klappad och få uppmärksamhet. Hon ser alltid så lycklig ut och det är så roligt att hon är helt förälskad i Max. Hon är vanligtvis väldig blyg mot människor men sen första gången de träffade varandra så har de varit vänner.

Ica som gosar med Max dagen efter operationen

December

Max och jag började månaden med att åka på spa under en helg. Vi åkte till Sturebadet Marina Tower och det var helt fantastiskt, vi båda förtjänade det verkligen att få en paus och bara njuta av den varma poolen och sitta i bastun. På kvällen hade jag bokat bord på Docklands och det var helt fantastiskt. Vi satt precis vid vattnet och åt god mat, det var väldigt romantiskt och fint. Jag älskar att spendera tid med Max och speciellt när vi kan lyxa och ha det lite fint bara vi två.

När julafton kom firade jag den med min mamma, min bror, hans partner Teresia, deras dotter Alva, min mormor och så min moster. Vi är en rätt liten familj och jag vet att andra firar julen med 15-20 personer men jag föredrar att ha det så här, lite lugnt och mysigt och bara närmsta familjen. Tyvärr kunde inte min far vara med men jag önskar han hade varit det. Det var den enda som saknades på julafton. Jag hade också velat ha Max med mig men han firade med sin familj i Göteborg, det är så synd att våra familjer är så långt ifrån varandra så de aldrig får träffas eller att vi kan fira högtider som julen hos de båda - min familj på förmiddagen och hans på eftermiddagen. Man kan ju hoppas att i framtiden kan båda familjerna fira hemma hos oss, det hade varit drömmen.