2018-06-28

Tatueringar

Det är inte många dagar kvar tills min operation för karpaltunnelsyndrom och jag börjar bli orolig för de konstigaste småsakerna. Hur ska jag kunna dra upp en dragkedja i min klänning med en hand? Hur ska jag kunna diska? Hur ska jag kunna bära Alva? Jag vet att det är inget att oroa sig för, det löser sig, det viktigaste är att jag får hjälp och ska sluta ha ont hela tiden.

Att få ett ärr över min handled börjar oroa mig, vet att det är en liten grej men kan inte sluta tänka på alla som går runt med ärr efter självskadebeteende och självmordsförsök. Jag vill inte gå runt med ett ärr som kan tolkas på det sättet. Jag hoppas och tror att min kirurg är så pass duktig så jag inte får ett tydligt ärr men jag leker ändå med tanken på att skaffa en tatuering som döljer det bara för att lugna min oro. Jag är inte alls insatt i hur det funkar med att täcka ärr med tatueringar men gissar på att det är först aktuellt efter ett par månader när det är helt läkt och fint.

Vill dela med mig av några motiv jag tycker är fina och varför jag skulle kunna tänka mig ha en sån tatuering om det nu skulle bli så att jag vill dölja mitt ärr i framtiden.

Källa
Källa
Källa


Växter är ett fint motiv och det kan vara rätt litet och diskret beroende på vad för blomma och placering. Jag skulle välja en blomma som betyder något för mig, som en förgätmigej som är en av mina favoriter och som trädgården är fylld av här på sommaren. Eller ett blåbärsris som påminner mig om när jag och min bror plockade en massa blåbär ute på Horsholmen när vi var små, bästa var att ha nyplockade blåbär i ens fil på morgonen. Annars kanske en mandelblom som är min mammas favoritblomma och som hon hade i sin brudbukett när hon gifte sig med min pappa. Hade varit en fin hyllning till henne och alltid påminna mig om henne.

Källa
Källa
Källa
Ingen blir nog chockad om jag säger att jag gillar tatueringar av hundar, skulle allra helst ha en med motiv av den förra hunden vi hade som hetter Millan. Hon var verkligen min hund och jag älskade henne så mycket, hon kunde ligga och chilla med mig i sängen och jag saknar henne så. Annars är Ica ju den sötaste berner sennen någonsin antagligen, hon är så fin. Men roligast hade varit att tatuera in den första hunden jag själv kommer ha, förhoppningsvis en liten corgi valp inom några år.

Källa
Källa
Källa
Jag älskar Tove Janssons stil och hade väldigt gärna haft en Mumin tatuering på min handled. Kanske en med Sniff eller Snusmumriken? Eller varför inte Ninni - det osynliga barnet? Jag önskar ibland att jag verkligen samlade på Muminmuggar men det är nog bra för min plånbok att jag bara har köpt några få som jag kan kalla för favoriter.

Vi får väl se hur framtiden och mitt ärr ser ut, i nuläget har jag varken pengar eller mod till att tatuera mig och har ingen bestämd idé på vad jag skulle vilja ha. Behöver några månader till att tänka på det samtidigt som jag läker ihop. Det bästa är ju om ärret inte syns alls och jag känner att det är inget jag vill dölja på min kropp.

2018-06-18

Nedräkning till en livsförändrande operation

Den 4 juli klockan 10:30 kommer jag under lokalbedövning opereras för min CTS i högra handen. Jag har drömt om det här i flera år men aldrig trodde jag skulle få göra en operation som faktiskt kan hjälpa mig. För de som inte vet så har jag karpaltunnelsyndrom i båda mina händer och har haft det diagnostiserat sedan december 2015. Ni kan läsa mer om vad CTS är här på 1177 men jag personligen har domningar, stickningar och smärtor i mina händer som strålar upp till axeln. Jag har ingen greppförmåga, jag tappar allting och jag får ont av att bära kassar eller bara en vattenflaska i några minuter. Jag kan inte sitta framför en dator i längre än 45-60 minuter innan jag måste ta en paus, som någon som jobbar inom spelindustrin är det här ett helvete på jorden.

När jag först fick smärtor i mina händer träffade jag både specialister och sjukgymnaster för att få hjälp. Jag fick handskenor som jag skulle ha varje gång jag satt framför datorn och varje natt, jag hade en massa övningar jag skulle göra dagligen och jag började simma för att träna på ett mer snällt sätt för min kropp. Det har varit bättre i vissa perioder och ibland har jag hur ont som helst, just nu är jag i en sån period så jag vaknar flera gånger om nätterna trots att jag sover med handskena pga smärtan så jag sökte hjälp hos en ortoped. Jag fick en tid två veckor efter jag gick dit och ortopeden var antagligen den snällaste personen jag har någonsin träffat, han skulle skicka en remiss för att jag skulle få min operation men visste inte var så han satte sig och ringde runt för att höra vart jag kunde göra operationen så fort som möjligt så jag skulle kunna hinna läka under semestern. Det Ortopediska Huset hade visst tid så bara två timmar satt jag hos en annan ortoped som också kunde utföra operationen och bokade in ett datum för att operera min högra hand som jag har mest problem med.

Operationen i sig är väldigt simpel, den tar inte mer än en kvart. Jag får lokalbedövning och de gör ett snitt i handleden/handen och sedan gör det ett till snitt i karpaltunneln och sedan syr de ihop mig och tunneln får läka ihop av sig själv och då blir lite rymligare för medianusnerven och mina problem kommer sakta men säkert försvinna. Hur lång tid det kommer ta för handen att läka är oklart, det kan ta ett tag eftersom jag har haft ett tryck på nerven i så många år. Men stygnen tas bort efter två veckor och då kan man börja använda handen igen även om jag ska undvika att bära tunga saker och sitta framför datorn utan att ta pauser regelbundet. För de som inte vet så slutar jag officiellt samma dag som operationen är från Ztorm, jag har ingen lön längre eller någon form av anställning så jag kommer ta semester och läka ihop i lugn och ro på Öland. Jag är i processen för ett annat jobb som jag hoppas verkligen på att få och det lutar mot att jag börja någon gång i augusti (inget är bestämt ännu dock) så jag kommer ha åtminstone en månad att läka och förhoppningsvis kommer min hand vara bättre redan då så jag kan utföra ett kontorsjobb. Men det kan ta ett halvår tills jag är helt återställd men det känns som ingenting när man jämför med hur länge jag har haft ont och hur mycket det här har gjort mitt liv mer komplicerat än det behöver vara.

Självklart är jag lite nervös, har aldrig gjort någon operation tidigare och vet inte hur det kommer riktigt gå till och kännas efteråt men jag är mest bara lycklig och exalterad. När jag fick veta att jag skulle opereras så började jag gråta för jag blev så lättad, jag har inte sökt jobb för mina problem sedan december 2015 för den specialisten jag träffade då sa att jag skulle ha problem för evigt och en operation skulle inte kunna hjälpa mig utan det enda var att inte ha ett kontorsjobb och jag va helt förkrossad. Äntligen är det ett ljus i slutet av tunneln.

Källa

2018-06-08

Sommarens låtar

Idag var min lyckodag, både Markus Krunegård och Little Jinder släppte deras nya singlar! Jag har redan lyssnat sönder de båda och jag vet att det här kommer bli de låtarna jag kommer minnas sommaren med varje gång de spelas.

Först ut har vi OAOAE Vi förlorade av Markus Krunegård och Miriam Bryant. Den här låten kommer jag sjunga när jag barfota dansar med en öl i handen i någon park på Södermalm när natten har blivit morgon. När man känner sig alldeles varm och man kan inte sluta le men man vet inte om det är för man har druckit för mycket eller om man bara är så lycklig över ha hittat den man vill spendera resten av sitt liv med.

 
 Under dina armar, vita streck 
Vi förstår varandra på någon annorlunda sätt


Nästa låt är också ett samarbete fast mellan Little Jinder och Lorentz och den heter Heartbreaker. När jag fortfarande bodde i Visby kunde jag relatera mer till Jinders texter om att vara högljudd, dricka och vara hjärtekrossad då jag levde ett liv som bestod av att festa när jag inte studerade. Jag är annorlunda idag men jag kommer ändå efter en lång dag kunna skrika med i texten och fälla en tår ur ren ilska för hur jag har blivit behandlad av gamla "partner".


Du är precis som jag, du vet att vi dör nån dag

2018-06-05

5 juni 2014

Jag håller för tillfället på att packar och fixar mig för att åka till Göteborg imorgon tillsammans med Max. På torsdag tar hans kusin Mathilda studenten så vi ska va med vid utspringet och mottagningen. Jag satt och funderade på vad jag skulle ta med mig för kläder när jag insåg att den här dagen - femte juni så tog jag studenten. Det är exakt fyra år sedan. Tiden har gått så snabbt och jag har börjat bli vuxen.


Så här såg min champagnefrukost ut, jag hade varit sjuk i veckor när jag hade min student så jag var inte med när resten av klassen hade frukosten utan jag fick fira det själv hemma med macarons, jordgubbar och sparkling rosé.


Tog en outfits bild i spegeln i mitt gamla flickrum. Signerade affisch med Markus Krunegård över sängen som idag hänger över soffan i vårt vardagsrum, kommer alltid älska honom och hans musik. Den vackra helkroppsspegeln hänger numera i hallen på landet där den passar in ännu bättre än den någonsin gjorde i mitt rum.


En Sigrid på bara arton år som har hela livet framför sig. Jag tyckte det passade med skinnjacka och en Vivienne Westwood satchel till min alldeles förkorta studentklänning som jag istället använde som en tunika och med spetsshorts under. Jag hade alldeles för höga klackar och jag ramlade så fort jag kom till skolgården och slog upp mitt ena knä och jag fick blodfläckar på min vita klänning.



Här är några utav de viktigaste kvinnorna i mitt liv. Siv, moster, mamma och mormor. De finns alltid där och stöttar och jag älskar de så mycket allihopa, hade aldrig varit den jag är idag utan deras inflytande. Såna förebilder, önskar jag kunde bli som de alla när jag är stor!

Det är kul att kolla tillbaka på gamla bilder, känns som jag är där och upplever allting igen. Får det där pirret i magen och samtidigt ett illamående för jag var så sjuk under min student. Kommer ihåg att jag spydde hur mycket som helst trots att jag inte drack en enda droppe alkohol. Mamma hade kämpat i flera dagar med att fixa min mottagning och jag kunde knappt vara med och jag kunde inte äta en enda grej hon hade lagat. Det va en jobbig dag men jag ser ändå tillbaka på den och är lycklig. Kommer aldrig glömma min student.

P.S. Nu när jag ändå skriver kan jag inflika med att det är idag min brors 30-årsfödelsedag,  jag kan inte fatta att vi båda börjar bli så vuxna. Om du läser det här Calle så älskar jag dig och din lillfamilj så mycket och jag hoppas du gillade kameran!