En rosa dröm

Det är 6 veckor kvar tills jag fyller år men har redan börjat planera en fest för mig och mina närmsta vänner. Det finns personer som inte vill fira sin födelsedag alls och sedan finns det folk som mig som är alltid lika exalterad och brukar prata om inte en födelsedag utan en födelsevecka då man har en hel vecka fylld av fina middag, dricka drinkar och skämma bort en själv. Det ena jobbiga med att fylla år är att tiden går så snabbt fram och jag hinner inte riktigt med och har en åldersnoja, så varje år fyller jag 17. 17 är det bästa åldern och jag ser fram emot att kunna bjuda mina nära och kära på god mat, tårtor och ge de en minnesvärd dag fylld av skratt och mys.

Källa

Jag har börjat samla ihop lite inspirationsbilder till festen, jag vill ha ett rosa tema på festen och tvinga mina vänner att klä sig i pasteller och leva ut min fantasi om att vara med i filmen Marie Antoinette. Jag vill dricka champagne iklädd en rosa klänning och se solen stiga upp över havet samtidigt som Veronica Maggio spelas i bakgrunden.

Källa

Källa

Jag vill ha en buffé av bakverk, alla rosa och prydda med blommor. Jag gillar att baka och har samlat på mig en del recept jag vill prova på men vi får väl se vad som blir realistiskt. Blir kanske att köpa en del från ett kondis, jag hade helt missat att Ladurée har stängt sin butik här i Stockholm så tyvärr blir det inga macarons från de. Jag tror jag senast köpte macarons från Ladurée när jag fyllde 18 eller om det var till min student. Det var många år sen nu.

Källa

Håller tummarna om att det kommer bli fint väder på min födelsedag så man kan sitta ute i trädgården, i värsta fall kan man ju sitta inomhus men jag drömmer om att bära ut en massa bord och stolar och sitta under äppelträden och framåt kvällen ta fram några filtar att kura ihop sig under.

Källa

Källa

En känslosam dag

Den fjärde april 2017 var min första dag på Cortopia Studios. Inte nog med att det var mitt första heltidsjobb inom spelindustrin, det var första dagen jag träffade Max också. Men att den där långa, långhåriga grafikern i rummet bredvid skulle ha en sån inverkan på mitt liv visste jag inte då. Jag minns mest att jag var så nervös och exalterad, jag var så stolt över mig själv för att ha tagit mig dit. 21 år gammal och skulle få jobba som produktionsassistent på ett företag som gör VR spel, hur coolt låter inte det? Inte konstigt att jag kände mig så stolt. Men jag var samtidigt så rädd och osäker, jag var rädd för att inte passa in, att mina nya kollegor skulle se ner på mig för jag är så ung och oerfaren, jag var rädd för att inte göra bra ifrån mig. Första veckan grät jag flera gånger på toaletten, jag var så himla rädd. Det slutade med att jag kände mig verkligen hemma, alla kollegor blev min nya familj och jag såg alltid fram emot att jobba på morgonen. Jag fick göra det jag älskar runt en massa folk som jag älskade. Tyvärr blev inte min tid så lång där som alla vet idag, jag är stolt över mitt arbete och jag skryter om Cortopia på mitt CV men det jag är mest lycklig över idag är att jag träffade Max. Hade jag jobbat kvar längre hade vi antagligen aldrig blivit tillsammans, jag förlorade det jag tänkte var mitt drömjobb men jag vann en partner för livet. Ett år sen träffades vi för första gången, idag bor vi tillsammans och planerar en framtid ihop med en gemensam lägenhet och en corgi. Max är antagligen det bästa som har hänt mig i mitt liv förutom min brorsdotter Alva.

8 maj 2018

Den fjärde april 2018 var min sista dag på Ztorm. Efter ett halvår som Quality Assurance Officer på ett företag som distribuerar digitala spel så går vi skilda vägar. Företaget går genom en omorganisering och tyvärr finns det inget behov för just mig, jag är självklart förkrossad men jag är också exalterad för framtiden. Jag verkligen älskade att jobba där och jag hade de bästa kollegorna någonsin, de var alla så himla gulliga och fina. Det blev som ännu en familj för mig, på luncherna brukade vi spela Tower Fall och på fredagarna stannade vi alla kvar för att dricka några öl och spela spel och ha det roligt. Jag kommer sakna de alla så himla mycket, jag hade så himla fina mentorer också som jag såg upp till och som har lärt mig så mycket. Jag har utvecklats och lärt mig nya grejer om mig själv och om att jobba i team. Jag är stolt över det jobb jag har gjort, det händer att jag har kollat på CDON eller liknande hemsida och kollat på de digitala spelen och kolla på hur de produkterna jag har lagt upp faktiskt ser ut på butikernas hemsida. De här månaderna har jag fått en helt ny insyn på spelindustrin och hur det jobbet man inte tänker på egentligen går till, hur går spelen från utvecklare till publisher till distributör till butik till slutkund. Jag sitter på en ny kunskap jag inte hade kunnat få någon annanstans och jag är stolt.

12 februari 2018

Jag är absolut inte lika nedstämd som förra gången jag blev uppsagd, jag vet att det här stadiet av att vara arbetslös och rastlös inte kommer vara för evigt. Nästa månad blir jag 23 år och jag har hela livet och världen framför mig, jag vet att jag är duktig och kommer få ett nytt jobb snart. Jag är exalterad över nya arbetsuppgifter och en ny familj jag kommer få på ännu en arbetsplats, jag är exalterad över att utvecklas och lära mig nya grejer. Jag undrar hur mitt liv kommer se ut den fjärde april 2019.

En natt på slottet

Max och jag firade påsk på Öland med resten av hans familj och vänner och det var helt fantastiskt. En massa god mat, trevliga människor och bara ta det lugnt för några dagar. Vi satt mest och löste korsord och åt godis, vi båda behövde det efter ha varit sjuka i 2+ veckors tid.

Eftersom vi aldrig har kört så långt tidigare bestämde vi att åka en dag tidigare från Stockholm för att kunna övernatta på ett mysigt ställe halvvägs till Öland. Vi fantiserade om något mysigt och en underbar frukostbuffé som vi kunde njuta av innan vi åkte vidare och vi hittade något mycket bättre än vad vi någonsin kunde drömma om. Vi bokade en svit på Husby Säteri utanför Söderköping och det var en natt vi aldrig kommer glömma.

När vi kom fram till Husby Säteri fick vi veta att vi var de enda gästerna i hela slottet, så himla sinnessjukt att få höra att man har ett helt slott för sig själv för en natt. Vi kunde gå runt och bara njuta och upptäcka för oss själva, vi visste inte så mycket om Husby Säteri innan vi kom dit. Alla som jobbade där pratade en hel del om att det spökade och jag önskar nästen att det hade spökat så jag hade en bra historia men ingenting hände. 

Rum nummer 1 som vi senare fick höra av personalen att det va bröllopssviten.

Personalen berättade att det spökade mest i rum nummer 3 och det fanns en skylt vid biljardbordet som berättade att det spökade i det rummet och klot ska rulla av sig själva. Jag hade älskat att spela biljard med några spöken men det hände ingenting, Max och jag är kanske inte mottagliga för övernaturliga ting eller så spökar det inte på slottet.

Vi sov iallafall hur bra som helst i vår lilla bröllopssvit och jag kände mig som en prinsessa när jag gick runt i slottet och kollade på alla gamla tavlor, satt i vackra soffor och speglade mig i stora speglar. Det var verkligen unikt att vara själva där men jag skulle vilja komma tillbaka när det är mer liv och rörelse på slottet. Jag skulle vilja komma tillbaka och sova över i sommar och kunna njuta mer utav de vackra omgivningarna, man kanske till och med kan ta ett dopp i sjön i närheten när det är varmt. Det hade varit fantastiskt!

På morgonen hade personalen tänt en brasa för oss i salongen så vi kunde äta frukosten där

En hel frukostbuffé för två gäster.

Jag kan verkligen rekommendera att sova en natt på Husby Säteri. Det är vackert, det finns en massa historia om platsen och de som jobbade där var helt fantastiska och mysiga. När vi skulle checka ut så skulle de anställda ta någon online kurs så de sa att vi bara kunde lämna nyckeln i receptionen. Kände mig så hemma och välkommen av de, jag önskar vi hade stannat längre men vi ville vidare till Ryd, Öland och Max' familj.