2018-06-05

5 juni 2014

Jag håller för tillfället på att packar och fixar mig för att åka till Göteborg imorgon tillsammans med Max. På torsdag tar hans kusin Mathilda studenten så vi ska va med vid utspringet och mottagningen. Jag satt och funderade på vad jag skulle ta med mig för kläder när jag insåg att den här dagen - femte juni så tog jag studenten. Det är exakt fyra år sedan. Tiden har gått så snabbt och jag har börjat bli vuxen.


Så här såg min champagnefrukost ut, jag hade varit sjuk i veckor när jag hade min student så jag var inte med när resten av klassen hade frukosten utan jag fick fira det själv hemma med macarons, jordgubbar och sparkling rosé.


Tog en outfits bild i spegeln i mitt gamla flickrum. Signerade affisch med Markus Krunegård över sängen som idag hänger över soffan i vårt vardagsrum, kommer alltid älska honom och hans musik. Den vackra helkroppsspegeln hänger numera i hallen på landet där den passar in ännu bättre än den någonsin gjorde i mitt rum.


En Sigrid på bara arton år som har hela livet framför sig. Jag tyckte det passade med skinnjacka och en Vivienne Westwood satchel till min alldeles förkorta studentklänning som jag istället använde som en tunika och med spetsshorts under. Jag hade alldeles för höga klackar och jag ramlade så fort jag kom till skolgården och slog upp mitt ena knä och jag fick blodfläckar på min vita klänning.



Här är några utav de viktigaste kvinnorna i mitt liv. Siv, moster, mamma och mormor. De finns alltid där och stöttar och jag älskar de så mycket allihopa, hade aldrig varit den jag är idag utan deras inflytande. Såna förebilder, önskar jag kunde bli som de alla när jag är stor!

Det är kul att kolla tillbaka på gamla bilder, känns som jag är där och upplever allting igen. Får det där pirret i magen och samtidigt ett illamående för jag var så sjuk under min student. Kommer ihåg att jag spydde hur mycket som helst trots att jag inte drack en enda droppe alkohol. Mamma hade kämpat i flera dagar med att fixa min mottagning och jag kunde knappt vara med och jag kunde inte äta en enda grej hon hade lagat. Det va en jobbig dag men jag ser ändå tillbaka på den och är lycklig. Kommer aldrig glömma min student.

P.S. Nu när jag ändå skriver kan jag inflika med att det är idag min brors 30-årsfödelsedag,  jag kan inte fatta att vi båda börjar bli så vuxna. Om du läser det här Calle så älskar jag dig och din lillfamilj så mycket och jag hoppas du gillade kameran!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar