Tillbaka till rosornas och ruinernas stad

Den här bloggen har varit helt bortglömd i flera månader nu. Mycket har skett sen jag senast skrev här. Jag ska dra igenom allting så snabbt jag kan innan jag kommer fram till varför jag bestämde mig för att skriva ett inlägg efter denna tystnad.

Innan jag avslutade min studier på Campus Gotland så hade jag redan fått en timanställning på det fantastiska företaget A Small Game där jag hade rollen som PR Manager i nästan ett år. Där hade jag en rad olika uppgifter men fokus var på marknadsföring samt community management vilket min titel hintar om. Samtidigt jag jobbade på A Small Game jobbade jag en del på min älskling,  min lilla ögonsten i form av ett spel; Sam and Nicole, ingenting i spelet har uppdaterats på nästan ett år men jag har min laptop och anteckningsblock fyllda med idéer och skisser på nya karaktärer och nya ämnen jag skulle vilja ta upp i den serie av spel jag drömmer om att det ska bli. Projektet ligger på is men inte min hjärna.

Mitt pass till GDC17, trodde aldrig jag skulle få gå runt med
 ett all access pass med mitt namn vid titeln Lead designer

På ett ögonblick hade det gått ett år och det var dags för mig att lämna mina underbara kollegor på A Small Game och starta ett nytt äventyr. Min bästa vän (och den fantastiska lead artist för Sam and Nicole) Lisa Ramel och jag fick åka till Game Developers Conferance i San Francisco där vi hängde med spelutvecklare, var turister och drack några drinkar på en massa coola fester jag inte ens vet hur vi kom in på. Ännu en gång vill jag ge ett stort tack till Swedish Game Awards, Dataspelsbranchen och Diversi för ert stöd och kärlek! Om det inte var för er hade vi inte fått chansen att åka till GDC17, jag vill ge ett speciellt tack till Samson Wiklund och Anton Albiin som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som har fortsatt tro på mig.

När jag kom tillbaka till Sverige efter USA skaffade jag mig ett jobb på GameStop då jag ville jobbar mera med att vara runt spelare och inte bara sitta framför en skärm. Men jag hade helt fel, det var inte min grej. Jag trivdes inte med det alls och som tur var så hann jag bara jobba ett pass innan jag skrev kontrakt hos Cortopia Studios som produktions assistent! Så jag jobbade bara ett par pass på GameStop innan jag klev in på det lilla kontoret och började mitt första heltidsjobb. Inte nog med mitt första jobb någonsin utan också inom den industri jag har drömt om i flera års tid.

Jag är så sjukt tacksam för allting, jag är bara 21 år gammal och har redan gjort så mycket och har fått mitt drömjobb, jag får jobba med speldesign och se hur produktionen går till och alla de olika
steg och roller som finns. Det enda som saknas i mitt liv nu är ett eget boende, en partner samt en hundvalp. Men det kommer väl någon gång snart, har ju hela livet kvar!

Var tvungen att ta en bild av Golden Gate Bridge som alla
andra som någonsin har varit i San Francisco 

Så det är vad jag har gjort det senaste året, jag har utvecklats som en person och jag är väldigt stolt över den resan jag har gjort. Men nu tillbaka till varför jag bestämde mig för att komma tillbaka till den här bloggen; det är för jag håller på att packa för att åka till Visby ikväll. Jag fyller 22 imorgon och vill fira det i mina favoritstad med några utav de bästa personerna jag vet men jag ska också vara med i juryn för Gotland Game Conferance. Den konferensen jag själv har varit utställare på två år i rad! Jag är så ärad och stolt och jag kommer göra allt jag kan för att spela alla spel och ge så mycket konstruktiv kritik som möjligt.

Nu när jag ska tillbaka till där allting började så får jag så många minnen och känslor, jag vet inte hur jag ska hantera allting. Jag minns när jag satte Spelutveckling och programmering som mitt förstaval när jag gick i gymnasiet. Jag minns studenten då alla var förvirrade över vad de ville göra och jag var så bestämd på att jag skulle in i spelindustrin. Jag ville förändra världen genom mitt största intresse. Jag var trött på att höra om all sexism mot kvinnliga spelare samt spelutvecklare. Jag var så trött på den fruktansvärt bristande representationen av alla sorters människor som finns. Jag ville ha en förändring och jag visste att jag hade en chans att bidra till den förändringen.

Jag minns när jag fick beslutet om att jag hade kommit in på min drömutbildning och det var bara att börja planera flytten till Visby. Jag stötte på många problem och hinder under min utbildning, jag hade väldigt dåligt självförtroende och jag kände mig dålig och jag ville bara hoppa av och göra något annat. Jag jämförde mig med alla runt omkring mig och jag kände mig värdelös men jag gav inte upp och jag utvecklades och jag kan stolt säga idag att jag är en duktig speldesigner. Jag har mycket kvar att lära mig och jag är så fruktansvärt exalterad över att komma till GGC17 och se alla projekt. Jag hoppas på att kunna inspirera och peppa folk för att inte ge upp och fortsätta tro på sig själva.

Från ett café på Södermalm

Sommaren börjar gå mot sitt slut, nätterna börjar bli kallare och havet är inte lika inbjudande. Slutet på sommaren innebär för mig tillbaka till verkligheten. Den här sommaren har varit en mix utav jobba på Sam and Nicole och jobba med PR för A Small Game. Och det är inte slut ännu men det är mer som väntar under hösten.

Jag kommer inte återvända till Gotland och plugga utan jag har valt att läsa distanskurser från Umeå Universitet som kändes mer intressanta och användbara för mig. Jag kommer läsa kurserna Digitalt berättande och kreativt lärande samt kursen Datorspel och lärande I. Jag är nervös då jag inte har pluggat på distans förut och jag kommer sakna min klass och framförallt att bo i Visby.

Men jag är samtidigt väldigt exalterad. Det jag kommer lära mig där kommer förhoppningsvis hjälpa mig på arbetet med Sam and Nicole och de kommande projekten jag vill göra. Jag har inte släppt drömmen om att göra samhällskritiska och undervisande spel och jag kommer antagligen aldrig ge upp om att göra det jag kan för att förändra världen. Sigrids Änglar kommer fortsätta på ett eller annat sätt så länge jag lever om inte längre. 

På tal om Sam and Nicole så kommer jag vara på plats under årets Spelhjälpen och presentera spelet och spela vår demo. Jag är sinnessjukt exalterad och jag är så stolt över att jag blev tillfrågad om jag ville komma dit. Här är deras blogg och inlägget om vår medverkan!

Jag blev inte allt för länge sen intervjuad av Linus Lekander och bloggen Interaktivt om just vinna Swedish Game Awards för bästa mångfaldsinsats. Intervjun kan ni läsa här ifall ni är intresserade!

Men nu ska jag dricka klart mitt te och göra det sista jag behöver innan helgen kommer. Solen skiner ute och jag vill ta vara på den sista sommarvärmen innan det är för sent.

Swedish Game Awards 2016

Sam and Nicole blev nominerade till priset "Best Diversity Effort" på Swedish Game Awards och vi kände oss så hedrade och exalterade! Jag, Tova och Rasmus packade ihop våra grejer och reste till Skövde för att ta del av mässan och galan som hölls den 10e juni.

Det var så sjukt kul att få ställa ut det igen och se hur folk blir berörda och vad för val de tar, det är så fantastiskt att kunna prata direkt med en spelare när de har spelat klart. Tyvärr är väl Sam and Nicole kanske inte det ultimata spelet på en mässa utan passar bättre att ligga hemma i sängen att spela det med en kopp te. Ungefär på en dag som den här när det spöregnar ute och allting känns tråkigt.

Det är ingen hemlighet eller en nyhet i nuläget men vi tog hem priset. Vi fick gå upp på scenen, tacka juryn för deras beslut, tacka resten av gruppen som inte kunde vara på plats och ta emot vårt pris. Förutom en pokal och 7000 SEK så hade Diversi gått in och vi får två pass till Game Developers Conferance 2016 i San Fransisco nästa år. Det är så sjukt stort och fantastiskt och jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. Måste nypa mig själv i armen varje dag för att fatta att vi ska till USA.

Samtidigt som jag är väldigt rörd, hedrad och stolt så känner jag också att vi förtjänade det här priset. Sam and Nicole är ett sånt personligt och känslosamt spel för oss alla. Det är på riktigt och det är viktigt och det berör folk. Jag är så exalterad inför framtiden och jag tror verkligen att vi kan göra en förändring. Jag tror fortfarande att vårt spel är större än vad vi trodde det skulle bli från början, att nå ut till just ungdomar och skapa en diskussion och skapa en större förståelse bland folk kan bidra till en förändring i samhället.

Jag kan inte låta bli att nämna det som hände i Orlando, 50 personer är döda just för deras sexualitet. Det handlar inte om religion, det handlar om homofobi. Det var ett hatbrott. Jag har sett folk skriva att det gjorde ingenting att gärningsmannen dödade 50 stycken för de var ju faktiskt gay så de gjorde ingenting. Det är ett samhällsproblem, det är en struktur, det är patriarkatet.

Jag ska inte skriva allt för mycket om politik men jag har en röst och en kanal och jag tänker använda den, men jag tänker vänta till ett annat tillfälle när jag inte är lika känslosam. Men det jag ville säga var att jag sörjer för de anhöriga i Orlando och jag sörjer för hela världen. Men det kan bli en förändring, det kan bli bättre. Vi måste bara hålla ihop. Det spöregnar fortfarande ute men snart kommer kanske en regnbåge fram och jag tänker låtsats att den är där för oss alla HBTQIA+ och för alla som står med oss i vår kamp.