En känslosam dag

Den fjärde april 2017 var min första dag på Cortopia Studios. Inte nog med att det var mitt första heltidsjobb inom spelindustrin, det var första dagen jag träffade Max också. Men att den där långa, långhåriga grafikern i rummet bredvid skulle ha en sån inverkan på mitt liv visste jag inte då. Jag minns mest att jag var så nervös och exalterad, jag var så stolt över mig själv för att ha tagit mig dit. 21 år gammal och skulle få jobba som produktionsassistent på ett företag som gör VR spel, hur coolt låter inte det? Inte konstigt att jag kände mig så stolt. Men jag var samtidigt så rädd och osäker, jag var rädd för att inte passa in, att mina nya kollegor skulle se ner på mig för jag är så ung och oerfaren, jag var rädd för att inte göra bra ifrån mig. Första veckan grät jag flera gånger på toaletten, jag var så himla rädd. Det slutade med att jag kände mig verkligen hemma, alla kollegor blev min nya familj och jag såg alltid fram emot att jobba på morgonen. Jag fick göra det jag älskar runt en massa folk som jag älskade. Tyvärr blev inte min tid så lång där som alla vet idag, jag är stolt över mitt arbete och jag skryter om Cortopia på mitt CV men det jag är mest lycklig över idag är att jag träffade Max. Hade jag jobbat kvar längre hade vi antagligen aldrig blivit tillsammans, jag förlorade det jag tänkte var mitt drömjobb men jag vann en partner för livet. Ett år sen träffades vi för första gången, idag bor vi tillsammans och planerar en framtid ihop med en gemensam lägenhet och en corgi. Max är antagligen det bästa som har hänt mig i mitt liv förutom min brorsdotter Alva.

8 maj 2018

Den fjärde april 2018 var min sista dag på Ztorm. Efter ett halvår som Quality Assurance Officer på ett företag som distribuerar digitala spel så går vi skilda vägar. Företaget går genom en omorganisering och tyvärr finns det inget behov för just mig, jag är självklart förkrossad men jag är också exalterad för framtiden. Jag verkligen älskade att jobba där och jag hade de bästa kollegorna någonsin, de var alla så himla gulliga och fina. Det blev som ännu en familj för mig, på luncherna brukade vi spela Tower Fall och på fredagarna stannade vi alla kvar för att dricka några öl och spela spel och ha det roligt. Jag kommer sakna de alla så himla mycket, jag hade så himla fina mentorer också som jag såg upp till och som har lärt mig så mycket. Jag har utvecklats och lärt mig nya grejer om mig själv och om att jobba i team. Jag är stolt över det jobb jag har gjort, det händer att jag har kollat på CDON eller liknande hemsida och kollat på de digitala spelen och kolla på hur de produkterna jag har lagt upp faktiskt ser ut på butikernas hemsida. De här månaderna har jag fått en helt ny insyn på spelindustrin och hur det jobbet man inte tänker på egentligen går till, hur går spelen från utvecklare till publisher till distributör till butik till slutkund. Jag sitter på en ny kunskap jag inte hade kunnat få någon annanstans och jag är stolt.

12 februari 2018

Jag är absolut inte lika nedstämd som förra gången jag blev uppsagd, jag vet att det här stadiet av att vara arbetslös och rastlös inte kommer vara för evigt. Nästa månad blir jag 23 år och jag har hela livet och världen framför mig, jag vet att jag är duktig och kommer få ett nytt jobb snart. Jag är exalterad över nya arbetsuppgifter och en ny familj jag kommer få på ännu en arbetsplats, jag är exalterad över att utvecklas och lära mig nya grejer. Jag undrar hur mitt liv kommer se ut den fjärde april 2019.