Det är inte många dagar kvar tills min operation för karpaltunnelsyndrom och jag börjar bli orolig för de konstigaste småsakerna. Hur ska jag kunna dra upp en dragkedja i min klänning med en hand? Hur ska jag kunna diska? Hur ska jag kunna bära Alva? Jag vet att det är inget att oroa sig för, det löser sig, det viktigaste är att jag får hjälp och ska sluta ha ont hela tiden.
Att få ett ärr över min handled börjar oroa mig, vet att det är en liten grej men kan inte sluta tänka på alla som går runt med ärr efter självskadebeteende och självmordsförsök. Jag vill inte gå runt med ett ärr som kan tolkas på det sättet. Jag hoppas och tror att min kirurg är så pass duktig så jag inte får ett tydligt ärr men jag leker ändå med tanken på att skaffa en tatuering som döljer det bara för att lugna min oro. Jag är inte alls insatt i hur det funkar med att täcka ärr med tatueringar men gissar på att det är först aktuellt efter ett par månader när det är helt läkt och fint.
Vill dela med mig av några motiv jag tycker är fina och varför jag skulle kunna tänka mig ha en sån tatuering om det nu skulle bli så att jag vill dölja mitt ärr i framtiden.
Växter är ett fint motiv och det kan vara rätt litet och diskret beroende på vad för blomma och placering. Jag skulle välja en blomma som betyder något för mig, som en förgätmigej som är en av mina favoriter och som trädgården är fylld av här på sommaren. Eller ett blåbärsris som påminner mig om när jag och min bror plockade en massa blåbär ute på Horsholmen när vi var små, bästa var att ha nyplockade blåbär i ens fil på morgonen. Annars kanske en mandelblom som är min mammas favoritblomma och som hon hade i sin brudbukett när hon gifte sig med min pappa. Hade varit en fin hyllning till henne och alltid påminna mig om henne.
Ingen blir nog chockad om jag säger att jag gillar tatueringar av hundar, skulle allra helst ha en med motiv av den förra hunden vi hade som hetter Millan. Hon var verkligen min hund och jag älskade henne så mycket, hon kunde ligga och chilla med mig i sängen och jag saknar henne så. Annars är Ica ju den sötaste berner sennen någonsin antagligen, hon är så fin. Men roligast hade varit att tatuera in den första hunden jag själv kommer ha, förhoppningsvis en liten corgi valp inom några år.
Jag älskar Tove Janssons stil och hade väldigt gärna haft en Mumin tatuering på min handled. Kanske en med Sniff eller Snusmumriken? Eller varför inte Ninni - det osynliga barnet? Jag önskar ibland att jag verkligen samlade på Muminmuggar men det är nog bra för min plånbok att jag bara har köpt några få som jag kan kalla för favoriter.
Vi får väl se hur framtiden och mitt ärr ser ut, i nuläget har jag varken pengar eller mod till att tatuera mig och har ingen bestämd idé på vad jag skulle vilja ha. Behöver några månader till att tänka på det samtidigt som jag läker ihop. Det bästa är ju om ärret inte syns alls och jag känner att det är inget jag vill dölja på min kropp.
