Nya äventyr

Nu har jag klarat av mina första tre veckor på Exertis Ztorm. Jag har fått ett vikariat på tre månader då en av deras medarbetare tyvärr är sjukskriven så jag har tagit över hens jobb som Quality Assurance Officer. Det är nytt, spännande och utmanande. Och jag älskar det.

Första dagen på jobbet möttes jag av det här, finaste kollegorna någonsin. Har aldrig blivit så fint välkomnad till en arbetsplats tidigare!

Exertis Ztorm är säkert inget företag många i spelindustrin känner till men deras verksamhet är gigantisk och ligger bakom en stor del av distributionen av digitala spel här i världen. Till exempel kommer de digitala spelen på CDON från oss. Vi hjälper bland annat SEGA, EA och Bethseda distribuera sina spel. Det är faktiskt väldigt simpelt, vi får nycklar och all info från publishers och vi lägger till det i vårt bibliotek där olika butiker runt om i världen kan hämta och välja ut vilka titlar just de vill sälja vidare.

Så vad gör jag? Som en del av operations team så hanterar jag all info vi får från publishers som ska lägga upp. Man kan säga att jag fixar till all data och assets som köparen kommer ta del av. Men man kan också säga att jag sitter och kopierar text från Excel och klistrar in i vår databas. Fixar lite html kodning och ser till att all info stämmer och att det finns nycklar och att de funkar som det ska.

Förra fredagen när jag kom till jobbet hade teamlead för Ops köpt lussekatter. Perfekta starten på en dag och perfekta avslutet efter en lång vecka! (Chokladmjölken hade jag köpt med mig bara för jag var så sjukt sugen på det den morgonen så det var tyvärr ingen present.)

De här tre senaste veckorna har jag sett mer siffror och data än jag någonsin har gjort förut och jag absolut älskar det. Jag har redan börjat våga ta plats och komma med förslag och förändringar. Jag ser verkligen en möjlighet att kunna utvecklas och växa både personligt och professionellt på den här arbetsplatsen. Jag är exalterad över att se vart det här jobbet kan ta mig ifall jag får en fastanställning när mina tre månader har gått. Så det håller jag tummarna för och fram tills beslutet ska tas av mina arbetsgivare tänker jag ge det mitt allt och göra allt för att lära mig så mycket jag kan och verkligen visa de vad jag går för.

Om att bli kallad söt och känna sig förminskad

Under gårdagen var jag med i Invest in Games 2017 som utställare. Jag representerade Sam and Nicole och var där för att mingla och skapade nya kontakter. På plats fanns Sveriges radio och de ville fråga mig lite om hur det är att vara kvinna i spelindustrin nu när Dataspelsbranchen har släppt nya siffror där det framkommer att bara 2 av 10 i industrin identifierar sig som kvinna. Som en ung tjej i industrin och hoppas på en förändring så ställde jag självklart glatt upp och berättade om det jag hade hört bara någon timme tidigare när jag satt och åt lunch med några män från industrin.

Det är ett väldigt kort inslag men det går att lyssna på här för de som är intresserade.

Allting har ett slut

I torsdags, den femtonde juni, var min sista dag på Cortopia Studios. Jag absolut älskade teamet och mitt jobb men livet händer och allting är inte menat att va. Så nu är jag ute på jakt efter ett jobb igen. Livet är så konstigt ibland, ena dagen har man en stabilitet och rutiner och dagen efter har en dörr stängts och en miljon andra dörrar öppnats. Jag är ännu en gång i en sån situation där jag frågar mig själv "Vad vill du verkligen göra i ditt liv?" och mitt första svar är alltid speldesigner. Det är där min passion ligger och jag drömmer om att vara del av ett team som kan göra känslomässiga spel med fokus på berättandet och så få vara med och göra designen och designa features som kan förmedla historian. Jag drömmer om att göra spel som kan förändra världen och påverka folk.

Men samtidigt som jag drömmer om att få en roll som speldesigner någonstans så älskade jag mitt jobb som produktions assistent och att få göra olika grejer varje dag och verkligen känna att man är till hjälp till alla på kontoret oavsett om det är programmerarna eller ens VD. Jag är strukturerad och gillar att ha koll på allting och jag undrar ifall jag skulle passa som en producent. Jag kommer inte ifrån den tanken, hjälpa till med att sätta upp mål, hjälpa teamet, inspirera och motivera och se till att ens team producerar det bästa spelet någonsin och se till att alla känner sig involverade. Jag tror jag faktiskt har en hel del egenskaper som behövs i en ledare.

Jag försöker klura ut exakt vad som är mitt mål i livet och samtidigt söker jag jobb inom flera olika delar, jag har så mycket kvar att lära mig och jag vill vara bra på allting. Jag älskar att designa, speltesta, kommunicera med spelarna och mycket mer. Jag är ledsen att lämna mitt team jag ändå fick vara med i tre månaders tid men jag är exalterad över min framtid och vart jag ska hamna nu och vem vet, jag kanske kommer tillbaka till de en vacker dag ifall de letar efter en designer.

Tillbaka till rosornas och ruinernas stad

Den här bloggen har varit helt bortglömd i flera månader nu. Mycket har skett sen jag senast skrev här. Jag ska dra igenom allting så snabbt jag kan innan jag kommer fram till varför jag bestämde mig för att skriva ett inlägg efter denna tystnad.

Innan jag avslutade min studier på Campus Gotland så hade jag redan fått en timanställning på det fantastiska företaget A Small Game där jag hade rollen som PR Manager i nästan ett år. Där hade jag en rad olika uppgifter men fokus var på marknadsföring samt community management vilket min titel hintar om. Samtidigt jag jobbade på A Small Game jobbade jag en del på min älskling,  min lilla ögonsten i form av ett spel; Sam and Nicole, ingenting i spelet har uppdaterats på nästan ett år men jag har min laptop och anteckningsblock fyllda med idéer och skisser på nya karaktärer och nya ämnen jag skulle vilja ta upp i den serie av spel jag drömmer om att det ska bli. Projektet ligger på is men inte min hjärna.

Mitt pass till GDC17, trodde aldrig jag skulle få gå runt med
 ett all access pass med mitt namn vid titeln Lead designer

På ett ögonblick hade det gått ett år och det var dags för mig att lämna mina underbara kollegor på A Small Game och starta ett nytt äventyr. Min bästa vän (och den fantastiska lead artist för Sam and Nicole) Lisa Ramel och jag fick åka till Game Developers Conferance i San Francisco där vi hängde med spelutvecklare, var turister och drack några drinkar på en massa coola fester jag inte ens vet hur vi kom in på. Ännu en gång vill jag ge ett stort tack till Swedish Game Awards, Dataspelsbranchen och Diversi för ert stöd och kärlek! Om det inte var för er hade vi inte fått chansen att åka till GDC17, jag vill ge ett speciellt tack till Samson Wiklund och Anton Albiin som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som har fortsatt tro på mig.

När jag kom tillbaka till Sverige efter USA skaffade jag mig ett jobb på GameStop då jag ville jobbar mera med att vara runt spelare och inte bara sitta framför en skärm. Men jag hade helt fel, det var inte min grej. Jag trivdes inte med det alls och som tur var så hann jag bara jobba ett pass innan jag skrev kontrakt hos Cortopia Studios som produktions assistent! Så jag jobbade bara ett par pass på GameStop innan jag klev in på det lilla kontoret och började mitt första heltidsjobb. Inte nog med mitt första jobb någonsin utan också inom den industri jag har drömt om i flera års tid.

Jag är så sjukt tacksam för allting, jag är bara 21 år gammal och har redan gjort så mycket och har fått mitt drömjobb, jag får jobba med speldesign och se hur produktionen går till och alla de olika
steg och roller som finns. Det enda som saknas i mitt liv nu är ett eget boende, en partner samt en hundvalp. Men det kommer väl någon gång snart, har ju hela livet kvar!

Var tvungen att ta en bild av Golden Gate Bridge som alla
andra som någonsin har varit i San Francisco 

Så det är vad jag har gjort det senaste året, jag har utvecklats som en person och jag är väldigt stolt över den resan jag har gjort. Men nu tillbaka till varför jag bestämde mig för att komma tillbaka till den här bloggen; det är för jag håller på att packa för att åka till Visby ikväll. Jag fyller 22 imorgon och vill fira det i mina favoritstad med några utav de bästa personerna jag vet men jag ska också vara med i juryn för Gotland Game Conferance. Den konferensen jag själv har varit utställare på två år i rad! Jag är så ärad och stolt och jag kommer göra allt jag kan för att spela alla spel och ge så mycket konstruktiv kritik som möjligt.

Nu när jag ska tillbaka till där allting började så får jag så många minnen och känslor, jag vet inte hur jag ska hantera allting. Jag minns när jag satte Spelutveckling och programmering som mitt förstaval när jag gick i gymnasiet. Jag minns studenten då alla var förvirrade över vad de ville göra och jag var så bestämd på att jag skulle in i spelindustrin. Jag ville förändra världen genom mitt största intresse. Jag var trött på att höra om all sexism mot kvinnliga spelare samt spelutvecklare. Jag var så trött på den fruktansvärt bristande representationen av alla sorters människor som finns. Jag ville ha en förändring och jag visste att jag hade en chans att bidra till den förändringen.

Jag minns när jag fick beslutet om att jag hade kommit in på min drömutbildning och det var bara att börja planera flytten till Visby. Jag stötte på många problem och hinder under min utbildning, jag hade väldigt dåligt självförtroende och jag kände mig dålig och jag ville bara hoppa av och göra något annat. Jag jämförde mig med alla runt omkring mig och jag kände mig värdelös men jag gav inte upp och jag utvecklades och jag kan stolt säga idag att jag är en duktig speldesigner. Jag har mycket kvar att lära mig och jag är så fruktansvärt exalterad över att komma till GGC17 och se alla projekt. Jag hoppas på att kunna inspirera och peppa folk för att inte ge upp och fortsätta tro på sig själva.