Sam and Nicole blev nominerade till priset "Best Diversity Effort" på Swedish Game Awards och vi kände oss så hedrade och exalterade! Jag, Tova och Rasmus packade ihop våra grejer och reste till Skövde för att ta del av mässan och galan som hölls den 10e juni.
Det var så sjukt kul att få ställa ut det igen och se hur folk blir berörda och vad för val de tar, det är så fantastiskt att kunna prata direkt med en spelare när de har spelat klart. Tyvärr är väl Sam and Nicole kanske inte det ultimata spelet på en mässa utan passar bättre att ligga hemma i sängen att spela det med en kopp te. Ungefär på en dag som den här när det spöregnar ute och allting känns tråkigt.
Det är ingen hemlighet eller en nyhet i nuläget men vi tog hem priset. Vi fick gå upp på scenen, tacka juryn för deras beslut, tacka resten av gruppen som inte kunde vara på plats och ta emot vårt pris. Förutom en pokal och 7000 SEK så hade Diversi gått in och vi får två pass till Game Developers Conferance 2016 i San Fransisco nästa år. Det är så sjukt stort och fantastiskt och jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. Måste nypa mig själv i armen varje dag för att fatta att vi ska till USA.
Samtidigt som jag är väldigt rörd, hedrad och stolt så känner jag också att vi förtjänade det här priset. Sam and Nicole är ett sånt personligt och känslosamt spel för oss alla. Det är på riktigt och det är viktigt och det berör folk. Jag är så exalterad inför framtiden och jag tror verkligen att vi kan göra en förändring. Jag tror fortfarande att vårt spel är större än vad vi trodde det skulle bli från början, att nå ut till just ungdomar och skapa en diskussion och skapa en större förståelse bland folk kan bidra till en förändring i samhället.
Jag kan inte låta bli att nämna det som hände i Orlando, 50 personer är döda just för deras sexualitet. Det handlar inte om religion, det handlar om homofobi. Det var ett hatbrott. Jag har sett folk skriva att det gjorde ingenting att gärningsmannen dödade 50 stycken för de var ju faktiskt gay så de gjorde ingenting. Det är ett samhällsproblem, det är en struktur, det är patriarkatet.
Jag ska inte skriva allt för mycket om politik men jag har en röst och en kanal och jag tänker använda den, men jag tänker vänta till ett annat tillfälle när jag inte är lika känslosam. Men det jag ville säga var att jag sörjer för de anhöriga i Orlando och jag sörjer för hela världen. Men det kan bli en förändring, det kan bli bättre. Vi måste bara hålla ihop. Det spöregnar fortfarande ute men snart kommer kanske en regnbåge fram och jag tänker låtsats att den är där för oss alla HBTQIA+ och för alla som står med oss i vår kamp.